När häxorna kom till Söder

Gävlepojken

Allt började med "Gävlepojken". Han kom till Stockholm och södermalm 1675. Då var han 11 år och föräldrarlös. Hans mor, Karen Nilsdotter, hade avrättats i Gävle för trolldom, dubbelt hor och blodskam (incest). Pojken hette egentligen Johan Johansson Griis och skulle bo hos en släkting, Johan Johansson Lind, som var hökare (småhandlare) och bodde på Åsögatan.

Häxprocesserna

Det hade pågått häxprocesser ute i Europa sedan mitten av 1400-talet och 1489 utkom boken "Häxhammaren". Det var en handbok i hur man skulle bekämpa häxor och andra djävulska bundsförvanter. 

 Den svenska varianten av häxor, att dom flög till ett mystiskt ställe som kallades Blåkulla, (dom flög på kvastar, käppar eller gärna på bakvända kor, eftersom allt som hade med djävulen att göra var bakvänt jämfört med det normala, kristna livet), kan spåras till slutet av 1500-talet. Det förekom ca. 100 häxprocesser på 1500-talet, varav ett 10-tal ledde till dödsstraff.
Den stora häxfrossan i Sverige varade dock mellan 1668-1676. Ca.300 personer avrättades under de här åren, som kallas "Det stora oväsendet".
Det var svårt, om inte omöjligt, för en anklagad häxa att freda sig och bevisa sin oskuld.
Vem som helst kunde bli anklagad. Vacker kvinna som ful kvinna. Sedesam kvinna som lösaktig kvinna.
Ett vanligt test för att avgöra om en kvinna var häxa var "vattenprovet". Hon slängdes i vattnet och om hon flöt så var hon en häxa. Det enda sättet för kvinnan att bevisa sin oskuld var att sjunka och drunkna.
(Monty Python ger ett bra (i alla fall kul) exempel på hur det kunde gå till.)
Myndigheterna använde också tortyr för att en utpekad häxa skulle erkänna. Om hon erkände var det ju klart. Problemet för den ankladade var samma som vid vattenprovet. Om hon stod ut med tortyren och vägrade erkänna, så ansågs hon ha fått hjälp av djävulen, och därmed skyldig.

Anklagelserna

En av de första att bli anklagad i området kring Mosebacke var Britta Sippel. Hon ställdes inför rätta redan i maj 1668. Britta var gift med murmästare Galle. Dom hade två barn, det ena heter Annika, och bodde i kvarteret Pelarbacken vid Tjärhovsgatan. Britta hade fått öknamnet "Näslöskan". Det hade hon fått för att hennes man kallades "Näslös", då hans näsa var angripen av syfilis.

Britta anklagas av skeppare Cornelius med maka Sigrid, för att ha "förgjort" ett fartyg och att ha trollat så att skepparen på en resa till Dalarna tre gånger i rad rycktes av sin häst.
Hon anklagas också under rättegången för att nattetid smyga upp till galgberget med en stege och stjäla kläder från hängda tjuvar.
Hon frikänns men sommaren 1674 är det dags igen. Hon pekas ut av en åttaårig flicka. 
Flickan, som just kommit till Stockholm från Hälsingland där häxprocesserna rasar för fullt, pekar ut Britta som trollkona. Britta frias återigen, och rätten ser till att flickan omhändertas då hon verkar sjuklig och förvirrad.

Våren därpå blir det allt allvarligare.
På grund av sin mors rykte som häxa hade Gävlepojken tvingats flytta till Stockholm. Men ryktena kom ikapp honom och för att skydda sig själv tvingas han åter igen att bli angivare.
Han börjar berätta för sina nya kamrater att häxorna rövar bort barn och för dom till Blåkulla, där dom plågas av djävulen. Han berättar även att han själv varit på Blåkulla flera gånger.
Barnen som lyssnar tror naturligtvis på berättelserna och får mardrömmar. Dom tror att dom själva förs bort till Blåkulla. Dessa berättelser sprids sedan runt bland kåkarna runt Mosebacke. 

På Södermannagatan bor en drabant vid namn Myra. Han har två unga pigor, Agnes och Annika. Tillsammans med deras vän Lisbeth Carlsdotter är de Gävlepojkens mest andäktiga lyssnare. Och det är dom som spinner vidare på Gävlepojkens historier och skrämmer upp de redan hysteriska barnen än mer och pekar ut häxorna i trakten.

Föräldrarna till de små barnen blir naturligtvis vettskrämda och ordnar "vakstugor" där alla barnen hålls vakna hela nätterna för att dom inte skall rövas bort under sömnen. Alla barnen vakas över av unga pigor och mödrar. En bra idé kan tyckas, men effekten blir den motsatta.

 

 "En epidemisk barnhysteri"

I ett protokoll från häxprocesserna finns en natt i en vakstuga beskriven.

"Nu kommer trollpackan" skriker plötsligt en av pojkarna. "Nu är hon på gatan! Nu är hon i farstun!" Alla barnen börjar skrika. "Nu tar hon bort oss!" Barnen säger att häxan tar sig in i rummet genom att sticka en krokig nål genom en springa i väggen. Sedan kan hon själv krypa in genom hålet. "Där är hon, där är hon" skriker barnen och pekar mot väggen. En av mödrarna hugger med en yxa mot häxan. Barnen skriker att hon missar. "Nu sticker hon in huvudet" ropar en av pigorna. "Hugg till!". Modern hugger igen. "Nu träffade du och högg av håret på henne" ropar ett annat barn. Modern tittar efter och ser hår både på yxan och på väggen. Vid processerna efteråt visas hårtussar upp och används som bevis mot Britta Sippel.

De första som pekas ut är Britta "Näslöskan", hennes syster Anna Sippel Bråk och mössmakerskan Anna Månsdotter. Månsdotter har fått öknamnet "Vipp-upp-med-näsan". Det har hon antagligen fått för att hon anses högfärdig.
De uppeldade och skrämda barnen börjar peka och skrika efter de tre kvinnorna på gatan. "Häxa!" "Trollpacka!" "Det är hon som tar mig till djävulen!"

 

Rättegång

Nu börjar folk bli åtalade för häxeri och trolldom. En av de första att åtalas var Anna Månsdotter. Första dagen i rätten,11 april, är Anna ensam svarande. Den 17 april har hon fått sällskap av systrarna Sippel. Ett 50-tal personer vittnar mot häxorna, både barn som blivit förda till Blåkulla och deras föräldrar. Bland annat vittnar Brittas dotter Annika mot sin egen mor. (Annika försöker senare ta tillbaka sitt vittnesmål och berättar även hur hon inför kaplanen Myrander erkänt att hennes anklagelser mot sin mor och moster var lögnaktiga, men kaplanen hade uppmanat henne att stå på sig. Det blir aldrig uträtt hur detta förhåller sig, eftersom kaplanen råkar vara utgången när rättens bud söker honom.)

Farliga vittnesmål.

Under rättegången kommer fler vittnesmål fram.

Bland annat ska "Näslöskan" spottat en skräddare i ansiktet när hon fördes ner i fängelset. Skräddaren ska strax ha börjat hosta blod och dog kort därefter.
En femtonårig skeppspojke, Christian Trullson Wiss, berättar om livet på Blåkulla. Han har själv två fruar där, Ve mig och Ta mig. Fan ligger under bordet och skrattar så hela Blåkulla skakar och emellanåt tappar gästerna öl ur Fans rumpa. Många vittnesmål går i den analhumoristiska genren. Allt ska ske bakvänt och baken är följdakligen den mest utnyttjade kroppsdelen. Brittas 6-åriga dotter vittnar om att hon sett sin morbror, bagaren, knåda degen med baken.
En pojke berättar hur pigan Anna Svensdotter hänger i saltaket i Blålulla, med rumpan i vädret och används som ljusstake.

Domen

Den 24 april meddelas domen. De tre häxorna ska avrättas och sedan brännas på bål. Månsdotter avrättas redan två dagar senare och den 29 april avrättas systrarna Sippel. Alla tre avrättas på galgbacken på Stigberget.
Dessförinna hade en annan anklagad häxa, Smeds-Karin, hängt sig i fängelset.

Fler och fler häxor pekas ut. 

Det är bland annat Anna Simonsdotter Hack, kallad Tysk-Anna, Malin Marsdotter, en gammal finska kallad Rumpare-Malin. Malin anges av sina egna döttrar.
En annan finska, unga Margareta Matsdotter, anger sig själv som häxa.
Även Maria Jörnsdotter, kallad Ängsjöpigan, från Ladugårdslandet (Östermalm), anger sig själv. Hon pekar även ut två äldre kvinnor som hon påstår har lärt upp henne till häxa.
Den ena är Smeds-Karin, som redan begått självmord. Den andra är Anna Persdotter Lärka, en beryktad trollkärring på Ladugårdslandet.
Matsdotter, Ängsjöpigan och Lärka avrättas i maj.

Nu reagerar kungen, Karl XI, på alla avrättningar. Han tillsätter en kommissorialrätt bestående av sex andliga och sex världsliga ledamöter. Ett par av de mer skeptiska medlemmarna är kaplanen i Storkyrkan Erik Noraeus och den unge läkaren Urban Hjärne.
Till en början fortsätter den nya rätten i gamla fotspår och i juli döms både Tysk-Anna och Rumpare-Malin till döden. Båda avrättas den 5 augusti. Anna halshuggs innan hon bränns på bål, men Malin döms att brännas levande. Hjärne ville dock bränna henne med glödande tänger först, så att hon skulle vara avsvimmad när bålet tändes, men han fick inget gehör för detta. Därmed är Rumpare-Malin det enda kända fallet i Sverige där den dömde faktiskt brändes levande.
Hon var också den sista häxan som avrättades i Stockholm.

Rätten börjar svänga.

Dels beror det på rättens tvivlande ledamöter, dels på att de mest anklagande pigorna har blivit övermodiga.
Bland annat blir grevinnorna de la Gardie i Ebba Brahes palats anklagade. Stadskaptenen Jacob Remmers hustru Margareta Staffansdotter Remmer sitter redan i häktet, dömd till döden av underrätten. Den 6 september tar den nya rätten upp hennes fall på nytt.
Margareta tillhör en annan samhällsklass och försvarar sig bättre med hjälp av sin make.
Rätten blir mer och mer tveksamma till vittnenas trovärdighet, och börjar jämföra vad de egentligen sagt i de olika förhören.

Hjärne åker runt till olika vakstugor tillsammans med apotekare Herneus.
De barn han träffar som "svimmar av" när de förs till blåkulla, håller han en flaska ammoniak under näsan på. Då kvicknar de till.
Märkligt-varför var djävulen så rädd för ammoniak?

Den 11 september kommer ett tydligt tecken på att rätten håller på att ändra sig.
Avrättningen av två dömda häxor skjuts upp tills vidare.

Under ett förhör bröt så dottern till en stadsvaktare, den 15-åriga Annika Thomsdotter samman i rätten och erkände att hon, trots tidigare vittnesmål om detta, aldrig hade varit på Blåkulla utan att hon tvingats säga så av andra barn och vuxna.
När hon tillfrågas om hon känner andra barn som förmåtts att ljuga nämner hon en sextonårig flicka som är i tjänst hos brännvinsbrännare Jöransson, Kerstin Jönsdotter.
Kerstin har heller inget emot att lätta sitt hjärta och berättar att Myras pigor har satts att vaka över hennes husbondes små söner och att pigorna och Lisbeth Carlsdotter tvingat henne att säga att hon blivit bortförd.

Innan dagen är slut har ytterligare 8 vittnen tagit tillbaka sina tidigare utsagor och berättat att de har tvingas och lurats att ljuga. Några har hotats till de lovat att var med.
Dagen efter erkänner 9 personer till att de ljugit.

Vaktmästare Holger Sharp får order om att sätta "myrorna" i rådhusets fängelsekällare medan Lisbeth Carlsdotter förhörs på nytt. Om hon bara kommer med en god bekännelse ska hon slippa straff, lovar man.
Den annars så hårda Lisbeth börjar gråta. Hon vet ingenting om Blåkulla, har aldrig blivit bortförd, vare sig av Näslöskan, fru Bremmer eller någon annan.
Hon skyller på en rad barn som tvingat henne att ljuga, särskilt Gävle-pojken och Myras pigor.

Mer och mer finner rätten att alla anklagelser kan härledas till några få.
Den blott 12-årige Gävle-pojken, Johan Johansson Griis blir den förste att straffas.
Eftersom han förutom sina falska anklagelser även erkände egna trolldomssynder dömdes han omedelbart till döden.
Även Lisbeth, Myras piga Agnes samt pigan Maria Nilsdotter döms till döden och avrättas den 20 december på Hötorget. (Lisbeth hade blivit lovat straffrihet men sedan dess hade hon hållit sig gömd och dessutom tagit tillbaka sina erkännanden, så hon dömdes ändå till döden.)

Många döms till spöstraff, bland andra de tre "Annikorna"- Myras, Näslöskans och Rumpare-Malins, dessutom Malins dotter Maria. De dömdes till spöstraff på fyra olika torg under fyra dagar. Ladugårdlandstorg (Östermalmstorg), Södermalmstorg, Gustav Adolfs torg och Hötorget.
Näslöskans Annika avlider ett par dagar senare av sviterna. För de som överlevde spöstraffet väntade "kyrkodisciplin" och flerårig tukthusvistelse.
Många får dessutom böter.

Så slutar "det stora oväsendet" i Katarina församling.
Många av de anklagade hade tyskt eller finskt påbrå, så man kan kanske tänka sig en släng av främlingsfientlighet redan då...

Den sista dödsdomen mot en häxa avkunnas i Eskilstuna 1704.
1779 avskaffas dödsstraffet för trollom.
Men så sent som 1858 drabbas Mockfjärds församling av den stora häxskräcken. Återigen är angivarna uppskrämda och hysteriska barn.
Men det är en annan historia.....