Malmgårdar i Stockholm

Malmgårdar var en typ av byggnader som uppfördes under 1600- och 1700-talen på Stockholms malmar. (Södermalm, Norrmalm, Östermalm samt Kungsholmen) I regel var malmgårdarna herrgårdsliknande byggnader som användes som sommarställen eller fritidshus av stadens adels- och borgarklass. De kunde också vara mindre och enklare hus. Men framför allt var de trädgårdar. Där odlade man grönsaker men också exotiska växter och medicinalväxter.

1636 utfärdades ett privilegiebrev, och stadens borgare och adelsmän fick då möjlighet att bygga sina hus och anlägga sina odlingar. Där kunde de även vila upp sig i en mer avkopplande miljö.
Men det fanns regler. Ägaren fick inte vara mantalsskriven på malmgården och en del av skörden skulle gå till staden, som en slags skatt. 

Stockholm var ju mycket mindre på den tiden, så malmarna låg mer lantligt utanför staden. Idag ligger de flesta av de 38 bevarade malmgårdarna i Stockholms innerstad. 

Till exempel Louis De Geers palats som ligger på Götgatan, nästan nere vid Hornsgatan,

Björns Trädgård som ligger vid Medborgarplatsen, Cederdals malmgård som ligger i Vanadislunden, Groens malmgård som ligger på Malmgårdsvägen nedanför Sifia kyrka, Oxenstiernska malmgården som ligger på Linnégatan.

Här kan du läsa om några malmgårdar.

  Louis De Geers palats

 

Bakom den stora vita byggnaden ligger Götgatan. Slussen ner åt vänster i bild.




Louis De Geers palats, (även kallat Ebba Brahes palats) ligger på Götgatan, nästan nere vid Hornsgatan. Palatset, (då malmgård,) ritades av  tyske Jürgen Gesewitz, och stod klart 1650. Louis De Geer dog året efter. 

Palatset förvärvades av Jakob De la Gardies änka, Ebba Brahe.

Hon föddes 15 mars 1596 och var en svensk brukspatron, hovdam och grevinna. 
Ebba tillbringade en stor del av sin uppväxt på Stockholm slott, där hon var hovfröken åt drottningen, Kristina av Holstein-Gottorp. Hon umgicks naturligtvis även med prins Gustav Adolf.År 1611 blev han kung Gustav II Adolf.
De två blev förälskade och ville gifta sig. Men mamma, änkedrottningen Kristina, tyckte inte att Ebba var fin nog, utan föreslog att sonen skulle gifta sig lite mer politiskt. 
Till exempel med Maria Eleonora av Brandenburg. Det blev naturligtvis som mamma ville och de gifte sig 1620.
Då hade Ebba redan gift sig med Jakob De la Gardie 1618.
Paret uppförde palatset Makalös och ägde flera slott och gods, bland annat Läckö slott, Ekholmens slott, Sundholmens slott och Ulriksdals slott. Ebba Brahe grundade också Jakobstad i Finland 1652, namngiven efter hennes nyligen avlidne make.

Ebba födde fjorton barn, varav 7 dog i tidig ålder. Deras mest framgångsrika och idag bäst ihågkomna barn var Magnus Gabriel.
Jakob dog 1652 och Ebba använde palatset som änkesäte från 1652 till 1674.

Efter den stora Mariabranden 1759 förvärvades egendomen av tobaksfabrikören Nils Schönborg, som lät restaurera palatset. (Kvarteret har fått sitt namn efter denne Schönborg.)
Palatset restaurerades 1964 och är sedan dess Nederländernas ambassad och residens, vilket är passande då byggnaden är ritad i holländsk klassicistisk stil. 
Det ägs idag av Stockholms stad och förvaltas genom AB Stadsholmen som är ett dotterbolag till Svenska Bostäder.

Björns Trädgård 

Björns Trädgård har fått sitt namn efter Carl Gustav Björn. Det var från början en malmgård som ägdes av Hans Weyler.

Carl Gustav Björn var dräng åt trädgårdsmästareålderman Sven Bergqvist som då ägde malmgården. Björn gifte sig med en av Berqvists fem döttrar och blev så småningom en bättre trädgårdsmästare än sin svärfar. Han förvärvade egendomen när Bergqvist gick bort 1858 och köpte sedan flera tomter i omgivningen. 

Han var väldigt politiskt intresserad och satt i Riksdagens andra kammare och i stadsfullmäktige. Björn dog i slutet av 1880-talet och hans son, Carl Fredrik Björn, ärvde trädgården. 

Carl Fredrik kallades "Rike Björn", och var medicine kandidat och mycket botaniskt intresserad och anlade därför en mönsterträdgård

När "Rike Björn" dog 1915 donerades hela hans förmögenhet på 2,5 miljoner kronor till olika instutioner.

Trädgården donerades till Stockholms stad tillsammans med medel för underhåll.

I testamentet stod att trädgården skulle vara en grönskande plats för medborgarna och en lekplats för Söders barn.

Mitt i trädgården står det Dosthoffska huset som är från 1700-talet. Det skulle enligt testamentet stå kvar som bostad åt de som skötte om trädgården.
Idag ägs det av Stockholms stads fastighetskontor.

Gripenhielmska malmgården

Gripenhielmska malmgården anlades av Edmund Figrelius, adlad Gripenhielm.

Han var en friherre, professor, poet, riksråd och häradshövding. Han föddes 1622 och dog 1675. 

Malmgården som han anlade låg längst ut på Kungsholmens östra udde, mitt emot det som idag är Stockholms stadshus, på Hantverkargatan.

Från början var tomten en sumpig och ohälsosam udde i Klara sjö. Gripenhielm var tvungen att låta göra en hel del utfyllningar och spränga bort en del berg innan han kunde bygga sitt hus och anlägga sin trädgård.

När Edmund dog 1675 övertogs malmgården av hans hustru, friherrinnan Anna Rålamb. (Hennes bror Åke arrenderade en malmgård lite längre västerut, som han kallade för Rålambshov. Därav Rålambshovsparken, Rålambshovsvägen med mera.)
 
År 1694 köptes gården av Bergkollegium med läkaren Urban Hjärne som föreståndare.

Han inrättade bland annat ett kemiskt laboratorium och en medicinalväxtträdgård.

I en byggnad på gården hade Christopher Polhem sitt Laboratorium Mechanicum, början till den tekniska undervisningen i Sverige.

Därefter ägdes gården av bland andra greve Gyllenstierna och familjen Horn. Huset kallades därefter också för Hornska huset.

Malmgården byggdes ut under senare delen av 1700-talet och under 1800-talet.
År 1752 började Sveriges första lasarett, Serafimerlasarettet, sin verksamhet. Detta under överinseende av den nyinstiftade Serafimerorden.

Den vita byggnaden till vänster bakom
träden är malmgårdens ursprungliga huvudbyggnad.

Gripenhielmska malmgårdens 
huvudbyggnad, det Hornska huset.







Carl von Linné var i samband med det sysselsatt med att ordna trädgården. Hans arbete övertogs senare av Peter Jonas Bergius. Bergius flyttade senare, tillsammans med sin bror Bengt, verksamheten till mellan dagens Karlbergsvägen och Vasaparken, till det de kallade Bergielund. Efter brödernas död donerades egendomen till Kungliga vetenskapsakademin.

Namnet ändrades till  Bergianska trädgården och låg på samma ägor till 1885, då man var tvungen att flytta allt till sitt nuvarande läge i Frescati för att området skulle bebyggas.

Linnés trädgård vid Gripenhielska malmgården är alltså en föregångare till Bergianska trädgården.

När Huddinge sjukhus stod klart 1972 flyttades större delen av Serafimerlasarettets verksamhet dit och några år senare lades sjukhusverksamheten på Serafimerlasarettet ner helt. Byggnaderna kom i stället att användas som kontor av Stockholms stad.
1983 öppnade en kvartersakut och Serafen, som den nu kallas, blev åter hemvist för vårdinrättningar. 
Nu finns bland annat två kvartersakuter, barnavårdscentral, psykiatrisk öppenmottagning, Gonsteadklinik och Stockholms center för ätstörningar, i lokalerna.

 

Lillienhoffska malmgården

 

Det som finns kvar efter malmgården idag kallas Lillienhoffska palatset och ligger på Götgatan i direkt anslutning till Medborgarplatsen. (Mittemot Björns Trädgård.
Malmgårdens trädgård låg väster om palatset, ungefär där Medborgarplatsen ligger idag, och gränsade till sjön Fatburen.



Idag ligger Fabursparken och Söderhallarna där sjön låg. Lillienhoffska palatset i mitten av bilden. Bryggan som ligger i högra delen av sjön, ligger där Folkungagatan börjar idag, då hette den Rådmansgatan. Malmgården till höger om bryggan tillhör familjen Pauli, där det låg färgeri, väveri och arbetarbostäder. Längst till höger i bild ligger Björns Trädgård. Gatan längst ner i bild är Sillpackaregatan, idag Åsögatan.


Palatset byggdes 1668-1670 av köpmannen Joachim Pötter. Han adlades senare Lillienhoff, därav palatsets namn.
Den engelske ambassadören Robert Jackson köpte huset 1723, och använde det som residens. Palatset kallas därför även Engelska huset.  

I början på 1700-talet ändras befolkningssammansättningen på söder rejält.
Små fabriker av olika slag anläggs och arbetarna bosätter sig i närheten. Fint folk söker sig åt annat håll och palats och malmgårdar får ofta en annan användning än den usprungliga.
Så också Lillienhoffska palatset. Mellan 1745 och 1888 användes det som fattighus.
År 1900 köptes det av Stockholms stad och inrymmer numera både reststaurang, kontor och bostadslägenheter.